Ansvar för styrning av informationshanteringen inom socialvården
I det här avsnittet behandlas olika organisationer som styr hanteringen av social- och hälsovårdens informationsmaterial och vilket ansvar de styrande instanserna har. I slutet av avsnittet behandlas föreskrifternas, anvisningarnas och rekommendationernas betydelse och förpliktande karaktär.
I hanteringen av informationsmaterial är det viktigt att systematiskt säkerställa uppgifternas användbarhet, tillgänglighet och integritet under hela deras livscykel. Informationshanteringen inom social- och hälsovården styrs av många olika aktörer och styrningen grundar sig på lagstiftningen.
Tabell 1: Ansvar för styrning av arkiveringen inom socialvården. Öppna bilden i större format via denna länk (png).
Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) som genomför regeringsprogrammet ansvarar för planeringen, styrningen och verkställandet av social- och hälsovårdspolitiken. SHM ansvarar också för beredningen av lagstiftningen och för centrala reformer inom sitt förvaltningsområde. Dessutom ska SHM i sista hand styra genomförandet av reformerna, även om styrningsansvaret i praktiken skulle ankomma på någon annan organisation.
Institutet för hälsa och välfärd (THL) är ett statligt sakkunnig- och forskningsinstitut som lyder under social- och hälsovårdsministeriet. THL inledde sin verksamhet 2009 då Folkhälsoinstitutet och Stakes slogs samman. THL:s verksamhet grundar sig på lagen om Institutet för hälsa och välfärd 668/2008 och på statsrådets förordning om Institutet för hälsa och välfärd 675/2008 samt på social- och hälsovårdsministeriets förordning om kvalitetsregister vid Institutet för hälsa och välfärd 801/2022. THL:s centrala uppgifter är att främja människors välfärd, hälsa och trygghet. THL producerar information och lösningar för sina intressegrupper bland annat genom att styra den digitala informationshanteringen inom social- och hälsovården.
Folkpensionsanstaltens (FPA) ställning, uppgifter och förvaltning fastställs i lagen om Folkpensionsanstalten 731/2001. FPA ansvarar bland annat för underhåll och administration av Kanta-tjänsterna. Tillsammans med THL utarbetar FPA anvisningar för material och användning av tjänster som tas in i Kanta.
Undervisnings- och kulturministeriet (UKM) bereder lagar, förordningar och beslut inom sitt förvaltningsområde. Dessutom ansvarar ministeriet för ärenden som gäller användningen av budgetmedel. UKM ansvarar bland annat för arkiv- och museiväsendet samt för det allmänna biblioteksväsendet. Ministeriet styr verksamheten inom sitt eget förvaltningsområde. Till dess uppgifter hör även att representera Finland i EU:s organ och i det internationella samarbetet.
Riksarkivet är en myndighet som lyder under undervisnings- och kulturministeriet. Bestämmelser om dess uppgifter och ansvar finns i lagen om Riksarkivet 1145/2016, arkivlagen 831/1994 och statsrådets förordning om Riksarkivet 39/2017. Riksarkivet hette tidigare arkivverket, vilket förekommer i organisationens äldre föreskrifter, anvisningar och beslut.
Riksarkivet ansvarar för styrningen av arkiveringen av informationsmaterial. Riksarkivet bestämmer genom gallringsbeslut vilket informationsmaterial som ska arkiveras. Besluten grundar sig på Riksarkivets bevarande- och gallringspolitik, i vilka det noggrannare beskrivs hur man fastställer materialets kulturhistoriska värde och värde för senare forskningsanvändning. Du kan läsa mer om Riksarkivets gallringsbeslut här.
Informationshanteringsnämnden som verkar i anslutning till finansministeriet är en myndighet vars verksamhet grundar sig på sektorsövergripande expertsamarbete. Informationshanteringsnämndens uppgifter hänför sig till lagen om informationshantering. Nämndens uppgift är att främja förfarandena för informationshantering och informationssäkerhet som föreskrivs i lagen.
Informationshanteringsnämndens ansvar i informationsmaterialets livscykel är begränsat till materialets förvaringsfas. Nämnden har publicerat rekommendationer, såsom Rekommendation om förvaringstider för informationsmaterial och om åtgärder efter förvaringstidens slut (2023, på finska).
Medlemmar i Finlands Kommunförbund är kommunerna och städerna i Finland. Till verksamheten hör dessutom landskapsförbund, samkommuner och aktiebolag med kommunal bakgrund. Kommunförbundets roll är att erbjuda sina medlemmar experttjänster och att fungera som deras intressebevakare.
Kommunförbundet har tidigare haft en aktivare roll i styrningen av förvaltningen av informationsmaterial. Äldre anvisningar och handböcker för informationsmaterial finns på Kommunförbundets webbplats (endast på finska). Publikationerna i serien Förvaringstider för kommunala handlingar finns på Riksarkivets webbplats.
Föreskrift, anvisning eller rekommendation?
De myndigheter som styr socialvården producerar bland annat föreskrifter, anvisningar och rekommendationer. Nedan behandlas kort vad dessa innebär i praktiken och hur förpliktande de är.
Föreskrift
En föreskrift ska följas. En föreskrift är förpliktande. En föreskrift är underställd lagar och förordningar och behörigheten att utfärda föreskrifter grundar sig på lagstiftningen. Förordningarna har en egen hierarki. En författning eller föreskrift på lägre nivå får inte strida mot en författning på högre nivå, t.ex. mot grundlagen eller EU-förordningar.
Anvisning
Råd, handledning eller vägledande text som det är frivilligt att följa. Myndigheterna ger anvisningar som det inte är obligatoriskt att följa. Anvisningarna kan dock grunda sig på lag, till exempel en myndighetsuppgift som utfärdats i lag, eller så kan de ge närmare information om den praktiska tillämpningen av uppgifter som bestämmelserna förutsätter. Till exempel innehåller anvisningarna om överföring av informationsmaterial till välfärdsområdena närmare praktiska anvisningar om övergången av handlingar enligt 64 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen (616/2021). Även om det är frivilligt att följa anvisningen är det förpliktande att följa den aktuella lagstiftningen.
Rekommendation
En rekommendation ska helst följas. Rekommendationen är inte förpliktande. Rekommendationen kan till exempel vara en anvisning, vars efterlevnad rekommenderas.