Metadata och arkivbeskrivning
Med arkivmetadata avses en metadatahelhet som är nödvändig med tanke på användningen av informationsmaterial i arkiveringssyften. Målet är att säkerställa att de informationsmaterial som ska arkiveras ska kunna användas i arkivssyften för verksamhet och användning samt att beakta kraven och behoven av arkivering under informationens livscykel.
Läs mer
Handlingar och information som lagstiftats eller bestämts bli arkiverade förvaras utan tidsgräns som en del av handlingskulturarvet. Då betonas särskilt utnyttjandet av dem i mångsidigt forskningsbruk.
Arkivbeskrivning består av arkivmetadata som beskriver informationsmaterialet och dess kontexter och som beskriver materialets:
- innehåll
- struktur
- ursprung, såsom uppgifter och aktörer som har anknytning till hur informationsmaterialet uppstod
- behandling och livscykelhantering och aktörer med anknytning till dessa
- förhållande till annan information och informationsmaterial
- andra sammanhang
- begränsningar för användningen
Förutom beskrivande metadata omfattar arkivmetadata även administrativ metadata, som styr arkiveringen av informationsmaterial.
Bild 1: Arkivmetadata bildar en arkivbeskrivning som beskriver objektets kontext, innehåll och struktur samt hanteringen och behandlingen av det under hela dess livscykel. Den styr även för sin del arkiveringen av informationsmaterial. Riksarkivet håller som bäst på att fastställa en grundmetadatahelhet för arkiveringen. Med det avses en miniminivå för arkivmetadata med tanke på användning i arkiveringssyfte och styrning av arkivering.
Arkiveringen av informationsmaterial och annan livscykelhantering, lagring och användning av dem är förknippade med kvaliteten hos metadatan om dem. Med arkivbeskrivning säkerställs att informationsmaterial som ska arkiveras ska vara förståeliga, ha beviskraft, kunna identifieras och kunna tas i bruk även efter arkiveringen. Samtidigt stödjer man den kontinuerliga livscykelhanteringen av informationsmaterial som ska arkiveras eller har arkiverats.
Högkvalitativ arkivmetadata produceras på ett tillförlitligt sätt enligt standarder och enligt anvisningar och rekommendationer som har gjorts utgående från dem. Metadata ska vara riktig, tillräcklig till sin mängd, aktuell, förståelig och maskinläsbar. Metadatas ursprung ska dokumenteras.
Kvaliteten på metadata kan utvärderas till exempel med hjälp av Kvalitetskriterierna för informationsmaterial (pdf), som har producerats av Statistikcentralen.
Arkivbeskrivning som uppgift och process
Arkivbeskrivning innebär förutom arkivmetadata som beskriver informationsmaterialet även den uppgift och den process med vilka arkivmetadata produceras för objektet som ska beskrivas. Beskrivningen börjar i praktiken när informationsmaterialet som ska arkiveras bildas och fortsätter genom hela dess livscykel. Som uppgift är den därför inte begränsad till beskrivning i arkivet, utan det hör till informationshanteringsuppgiften av en aktör inom den offentliga förvaltningen att beakta arkiveringsändamålen för informationsmaterial vid produktionen av metadata.
I en digital verksamhetsmiljö är det ändamålsenligt att i en så stor utsträckning som möjligt producera den metadata som är nödvändig med tanke på arkiveringsändamålen med samma metoder och samtidigt med den metadata som är nödvändig med tanke på annan informationshantering. Därför ska man i sådana processer och informationssystem där det bildas informationsmaterial som ska arkiveras beakta synvinkeln och behoven av arkivbeskrivning.
En del av arkivmetadata kan förknippas med informationsmaterial när de arkiveras eller överförs till ett arkiv. I arkivet kan metadatan vidare kompletteras och utökas.
Förutom metadata som bildas under informationens livscykel har arkivmetadata även beröringspunkter med information som upprätthålls i arkivbildningsplaner enligt arkivlagen (831/1994) eller till exempel i informationshanteringsmodellen enligt informationshanteringslagen (lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen 906/2019). Med hjälp av dessa beskrivningar hanteras och dokumenteras för sin del informationsmaterialens
- kontextinformation, såsom sambandet med uppgiften och verksamhetsprocessen, vars skötsel materialen bildas i samband med, samt
- livscykelshändelser, såsom förstöring, arkivering och arkivöverföringar.
Arkivmetadatans förhållande till annan metadata
Arkiverat informationsmaterial förvaras utan tidsgräns och användningssätten för det är i princip gränslösa. Informationens ursprungliga användningskontext, informationssystem, applikation eller sakkunskap hos producenterna och användarna av informationen är oftast inte längre tillgängliga och som stöd för den som utnyttjar arkiverad information.
Metadatadefinitionerna för arkivering strävar för sin del efter att säkerställa informationsmaterialens beviskraft och stödja deras användbarhet oberoende av sättet, tidpunkten och platsen för återanvändningen av informationen. Därför kan en viss metadata i samband med en arkivbeskrivning vara nödvändig även om kontexten, standarderna, praxis, lagstiftning eller ett enskilt informationssystem för informationshantering inte skulle förutsätta det. Även krav som gäller nominellt samma metadata kan vara annorlunda ur arkivbeskrivningens synvinkel än ur synvinkeln av organisationens andra informationshantering. En stor del av arkivmetadata är dock enhetlig med den metadata som betjänar och dokumenterar annan informationshantering.
Det väsentliga med tanke på metadata för informationsmaterial som ska arkiveras är att beakta deras framtida verksamhets- och användningskontext. Endast på så sätt är det möjligt att överföra och hantera den hela tiden växande digitala datamassan och låta människor använda den i arkiv. Det är viktigt att säkerställa beskrivningen av digitala informationsmaterial samt upprätthållandet av beskrivningsuppgifterna under materialens hela livscykel. Till exempel metoder för automatisk innehållsigenkänning kan minska behovet av beskrivningar för informationsinnehållet i informationsmaterialen. Däremot ökar betydelsen av beskrivningen av datastruktur och materialets bruksanvisningar i fråga om vissa digitala informationsmaterial.
Information kan tappa sin förståelighet mycket snabbt när den inte aktivt används eller när den har tagits ut från den kontext där den har producerats och där den har använts. Detta kan hända till exempel då när digital information överförs iväg från det system där den har bildats. Arkivmetadata stöder organisationens informationshantering särskilt när organisationen ansvarar för förvaringen av arkiverad information själv eller förvaringstiderna för informationsmaterial är långa.
Arkivmetadata och ärendehanteringens metadata
Om ärenderegister och den nödvändiga metadatan för ärendehantering föreskrivs i lagen om informationshantering. Den offentliga förvaltningens informationshanteringsnämnd ger metadatarekommendationer om ärendehantering och tjänsternas informationshantering med stöd av lagen om informationshantering. Dessutom finns det metadatakrav för informationshantering och ärendehantering bland annat i allmän lag och special lag.
Förhållandet mellan ärendehanteringens och arkiveringens metadatakrav kan bedömas ut användningsändamålens och målens synvinkel. Målet med ärendehanteringens metadata är att möjliggöra bland annat att följa upp med ärendehantering och stöda överföringen av information från myndighetens handlingar. Målet med arkiveringens metadata i sin tur är att säkerställa bevarandet, tillgängligheten, förståeligheten och användbarheten av handlingskulturarvet i arkiveringsändamål på mycket lång sikt.
Ärendehanteringens metadata inkluderas i eller de samlas i informationsmaterial i samband med att de bildas och används och hanteras enligt deras ursprungliga användningsändamål. De består av handlingsspecifik metadata och registreringsuppgifter och annan metadata som har samband med hanteringsprocessen för ärendet. Till dessa för såväl informationen om ärendet som hanteras som hanteringsskedena och åtgärderna i samband med det samt aktörerna och de fastställda tiderna som har samband med ärendehantering. Denna metadata stöder även arkiveringsändamålet. Det är dock ofta nödvändigt att komplettera och precisera metadata för arkiveringsändamål.
Om den nödvändiga arkivmetadatan inte har inkluderats i de informationsmaterial som ska arkiveras när de uppstod eller under hanteringen och användningen i enlighet med det ursprungliga användningsändamålet, ska de produceras senast när materialen överförs till Riksarkivet.
Se också
I samband med arkivöverföringen kan man förutom den nödvändiga metadatan som har samband med informationsmaterialet även motta annan metadata, dokumentationer och beskrivningar som är nyttig med tanke på återanvändningen av materialet som ska flyttas och som organisationen har producerat.
Teknisk metadata med anknytning till överföringen samt systembunden teknisk metadata produceras eller förmedlas enligt den aktuella överföringsanvisningen.
Metadata för dokumenthantering och ärendehantering har i Finland på 2000-talet definierats även i Riksarkivets SÄHKE-bestämmelser (SÄHKE1, 2005, på finska; SÄHKE2, 2009). Definitionen fortsattes av rekommendationen JHS 191 (2015) som utvecklade informationsstyrning som baserar sig på en informationsstyrningsplan enligt SÄHKE2 (elektronisk arkivbildningsplan eller tidsplan för förvaring). På bakgrunden av informationshanteringsnämndens metadatarekommendationer för ärendehantering och SÄHKE2 ligger samma diarieförings- och registreringstraditioner av den offentliga förvaltningen samt samma underlag i lagstiftningen. Därför är deras krav och behov på många sätt enhetliga.
Läs mer
SÄHKE2 innehåller förutom metadata med anknytning till ärendehantering även administrativ och beskrivande metadata vars syfte är att betjäna även arkivering och hanteringen och användningen av arkiverade informationsmaterial. Målet är att ända sedan informationen bildas koppla den till en referensram som stöder förståelsen av den, hjälpa att kontrollera informationshanteringen, åtkomstbegränsningar, skyddet av personuppgifter samt informationens förvaringsvärde och förvaringstider och på så sätt stöda överföringen till och användningen i arkivet.
Upprätthållandet och giltigheten av SÄHKE2 som Riksarkivets bestämmelse upphörde i slutet av 2022. Om bakgrunden till SÄHKE2, dess roll och utnyttjandet av det finns mer information i Rekommendationen om utnyttjande av SÄHKE2-metadatamodellen (KA/12266/07.01.01.00/2022), som publicerades efter att SÄHKE2 upphävdes samt i motiveringspromemorian i upphävandeföreskriften (KA/12266/07.01.01.00/2022).
SÄHKE2-rekommendationen är avsedd att stödja planeringen och genomförandet av arkivering och arkivöverföringar för de aktörer som använder SÄHKE2 i ärendehantering och dokumentförvaltning. SÄHKE2 är en stödd överföringsstruktur när informationsmaterial som ska arkiveras överförs till Riksarkivet.
Arkivbeskrivningens enhetlighet på nationell och internationell nivå säkerställs genom att man iakttar standarder. Standarderna och anvisningarna som är baserade på dem styr identifieringen av beskrivningsobjekt, innehållet i metadata och formen av enskild metadata, till exempel hur tidsuppgifterna och språket antecknas.
De nuvarande reglerna för arkivbeskrivning (på finska) är från 1997. De motsvarar inte Riksarkivets nuvarande beskrivningssystem. De beaktar dessutom inte tillräckligt den utveckling som har skett i den elektroniska informationshanteringen och arkiveringen och den författningsmiljö som angår dem. Informationstjänstmiljön och själva beskrivningssystemet har blivit ännu mer nätverkade och virtuella.
I samband med utvecklingen av sin nya beskrivningsapplikation publicerade Riksarkivet i 2015 ett utkast till en nationell begreppsmodell för arkivbeskrivning (på finska). Där beaktades arbetet av EGAD-arbetsgruppen, som tillsattes av ICA, Internationella arkivrådet, 2012, till resultat av vilket ett utkast till den internationella begreppsmodellen för arkivbeskrivning Records in Contexts publicerades på hösten 2016. De första officiella versionerna av begreppsmallen och dess formella ontologiversion (RiC-O) publicerades i november 2023.
Det centrala i utvecklingen av det internationella och det nationella beskrivningssystemet är att skilja åt beskrivningen av kontexterna för informationsmaterialen och den egentliga beskrivningen av informationsmaterialen så att de blir separata beskrivningsobjekt. Med kontexter avses främst uppgifts- och aktörkontexter. Då berättar beskrivningen i vilka uppgifter och hos vilka myndigheter eller andra aktörer informationsmaterialen har uppstått eller samlats in och blivit behandlade och använda. Uppgifts- och aktörbeskrivningar kopplas till de informationsmaterial vars kontext de beskriver. Från detta följer att man måste ägna alltmer uppmärksamhet åt arkivmetadata om uppgifter och aktörer.
Det nya beskrivningssystemet flyttar tyngdpunkten för arkivbeskrivningen från beskrivning av informationsmaterialets karaktärsdrag till identifiering och beskrivning av förhållanden mellan materialet och dess kontexter. Vid beskrivningen av kontexter ska man utnyttja förutom beskrivningsuppgifter man producerat själv eller i samarbete med andra organisationer, i mån av möjlighet även namnlistor, ordlistor, klassificeringar och identifierare som är tillgängliga som länkad data. Tyngdpunkten för beskrivningsarbetet övergår från produktionen av metadata till kombineringen av uppgifter.
Även själva beskrivningen av informationsmaterialet delas in i beskrivningen av "materialet" och "uttrycket". Då kan informationsmaterialets olika analoga och digitala uttryck och beskrivningen av varje uttrycks egenskaper skiljas åt. När ett ursprungligt analogt uttryck av ett digitaliserat material vid värdebestämning anses behöva arkiveras vid sidan av det digitaliserade uttrycket, ska man vid beskrivningen kunna göra en skillnad mellan uttryck som representerar de olika förvaringsformerna av samma material.
Dessutom kan information med anknytning till livscykelshantering av informationsmaterial och andra livscykelshändelser som riktar sig till informationsmaterial, såsom hantering och arkivering av material, och användningsbegränsningar för material beskrivas som separata objekt.